Jag älskar när teknik och digitalisering löser vardagliga problem. När de hjälper människor på riktigt. Den här gången handlar det om min mamma.
Hon har 12 procent hörsel och har i flera år kämpat med att höra. Nu hör hon knappt något alls, trots hörapparater. Hon har stått i kö i två år för att få en benförankrad hörapparat inopererad. Men det tar tid, och vardagen pågår under tiden och detta påverkar hennes funktion i livet.
För att klara vardagen har hon använt Googles transkriberingsapp i mobilen. Det har fungerat, men appen fångar upp allt ljud omkring henne. Det blir mycket text, och hon hinner inte alltid med i ett vanligt samtal då hon får sitta och läsa ikapp.
Så med hjälp av AI-verktyget Lovable byggde jag en app till henne: Hörbar.
Hörbar gör samtalet till pratbubblor. Appen känner igen vem som pratar och ger varje person en egen färg på sina bubblor. Det gör det lättare att se vem som säger vad.
Först får mamma spela in sin egen röst genom att säga ett par fraser. På så sätt kan appen känna igen hennes röst och låta bli att skriva ut det hon själv säger. Hon får bara text från dem som pratar med henne.
Appen är byggd för att transkribera snabbt. Mamma kan också justera textstorleken så att hon lättare kan läsa och följa med i samtalet.
Det är det här jag älskar med teknik. Inte tekniken i sig, utan vad vi kan använda den till. För mig började Hörbar inte med AI. Det började med mamma och en önskan om att göra hennes vardag lite enklare, där AI hjälpte människan till en bättre liv.