Jag har hela mitt liv arbetat i yrken där människor står i centrum, med över 15 år i olika roller inom hotellbranschen. Ändå får jag ofta frågan hur jag som hotelldirektör i en så människonära bransch kan kunna så mycket om teknik och utvecklingen inom exempelvis AI. Jag jobbar ju trots allt med människor, för människor.
Men kanske är det just där kopplingen finns.
Mitt teknikintresse är ett nörderi. Det är inte min arbetsgivare eller min yrkesroll som driver det, utan min egen nyfikenhet och vilja att lära mig. Samtidigt använder jag mitt tekniska intresse och mina kunskaper i arbetet med människor. För mig är det inte två skilda världar.
Funktion före fackspråk
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av tekniska termer. Du kan prata om CPU, RAM och serienummer hur mycket du vill, men du tappar snart mitt intresse. Det viktiga för mig är varken specifikationerna eller att ha det allra senaste, utan hur tekniken fungerar i praktiken och vad jag kan använda den till.
För många år sedan var jag på en teknikmässa där en säljare skulle presentera den senaste Sony Ericsson-telefonen. Han rabblade upp tekniska specifikationer, bandbredd, upptid och funktioner. Till slut fick jag stoppa honom med frågan: ”Går den att ringa på?”
Han blev stum. Allt han hade lärt sig handlade om funktionerna utöver själva telefonfunktionen. Han visste inte hur man ringde ett samtal med den annars så avancerade luren.
Den händelsen fångar det jag menar. Hur imponerande tekniken än är behöver vi kunna förstå och använda den till det vi faktiskt vill göra. Då räcker det inte att rabbla funktioner.
Det är också så jag ser på AI. Mitt intresse för tekniken står inte i motsats till mitt arbete med människor. Det är vad jag kan använda kunskapen till i mötet med människor som gör den värdefull.